De vänner man trodde sig ha var inte vänner, de var ytliga kompisar som bara finns där för att höra skvaller om en annan person eller när de har tråkigt och inte har någon annan att vara social med.
De finns inte där när man behöver dem som mest, när man mår som sämst, eller när man bara blev lite smått deppad. Vart är de då? inte där för att stötta en i alla fall. Utan de har annat för sig. Något mer roligt.
När de väl sätter sig i den situationen att de behöver stöd tillbaka är man så dum att man ger dem det. Men varför? De fanns inte där för mig, varför ska jag då finnas tillgänglig när de faller samman? Jo för att man är en vänlig själ och vill inte såra någon. Tänk om alla tänkte så, då skulle det inte finnas någon sympati i världen, och det är nog lite som det är.
Nej nu måste jag verkligen sova, detta har hållit mig vaken allt för länge ändå. Skulle ha prov i morgon men skjuter upp det till på måndag. Kommer vara allt för trött för att både ha ett muntligt och ett skriftligt prov.
Natti natt, Sov gott.
